sglavinade  /-nà-/  sgla|vi|na|de  [CO]

  1. s.f. precipitazion cun ploie fuarte, ma che in gjenar e dure pôc"O viôt ce che al fâs il timp... no varès voie di cjapâ une buine sglavinade!" (Bepo Marion, Il liron di siôr Bortul)
    Sin. plote , scravaç , sploion , scjassade di ploie , sglavaç , sglavin , scravaçade , slavin , slavuac1 , spacade di ploie
    Var. slavinade
    Cfr. ploie
  2. s.f. (fig.) grande cuantitâta Rome e jere rivade une sglavinade di mozions e di protestis (Josef Marchet, Furlans autonomiscj platonics); [di fruts] a 'nd jere une sglavinade in famee (Riedo Pup, I furlans e la fam)
    Sin. grum , mont1 , sdrume , tasse1 , slac , sdrum , sdrumarie , sdrumerie , folc , sdavàs , slavin , pestefruce , slavine , sglavine , maree , mac , lavine , flagjel , stermini , distermini , disordin , côl , stragje , stragjo , sfulmin , sac , baûl , sglavin , straviodi2 , disio
  3. s.f. (fig.) pache, critiche, cridade o altre robe negative une vore fuarte o grande cuantitât di pachis, critichis, cridadis e v.i."E je ca la mame! Preparìnsi, fion, a cjapâ une sglavinade" (Ercole Carletti, L'amôr vieri)