maçarot
/-òt/
ma|ça|rot
[CO, TS]
-
s.m.
trad.pop.
spirt folet, in gjenar in forme di omenut vistût di ros e cuntune mace, che pal solit al dopre par bati i troncs, che al pues trasformâsi e fâ dispiets:
compagn che al pues sucedi cul orcul, se si pescje la olme dal maçarot par un biel pôc no si cjate plui la strade di tornâ a cjase (Sandri Carrozzo, Friûl di Magance)
Sin. maçarûl
Cfr. agane
, orcul
, pagan
, salvan
, guriut
, tartarut
, vencul
, cjalcjut
, benandant
, malandant
, strie
, strion
, drâc
, magne1
, sbilf
, orcolat
, fade