agane  /-gà-/  a|ga|ne  [AF, TS]

  1. s.f. trad.pop. figure feminine che e pues jessi biele o brute, buine o triste, che in gjenar si viôt di gnot dongje de aghe, a lavâ, che e pues vê alc di no normâl tai pîts, par esempli un pît di bestie o un o ducj i doi i pîts voltâts par daûrde rive dai Meus, a Socastoie, fin su la Ledre, si viodevin dôs aganis, che, denant e daûr di chei fantats e dai setôrs che a buinore a lavin a seâ, a saltavin e balavin (Pieri Menis, Lis leiendis di Buie); la figure des aganis e pues jessi la personificazion dai spirts des maris muartis tal parturî (Sandri Carrozzo, Friûl di Magance)
    Var. sagane , pagane , paiane , segane , anguane
    Cfr. maçarot , orcul , pagan , salvan , guriut , tartarut , vencul , cjalcjut , benandant , malandant , strie , strion , drâc , magne1 , sbilf , orcolat , fade