sberlot /-òt/ sber|lot [CO]
-
s.m.
colp dât cu la man vierte:
ur predicjave il capelan dibant / il rispiet pa la glesie a chei galiots / e ur deve il muini, invelegnât, sberlots / di vueli sant (Enrico Fruch, Domenie ulive);
si jere voltât e i veve fat cuintri, cuntun sberlot che lu veve butât par tiare (Gianni Gregoricchio, Îr e doman)
Sin. pataf , pituf , sberle , patafade
Cfr. scufiot , slavedincj , manledrôs , pache