cerforâl
cer|fo|râl
[CO, TS]
-
s.m.
lit.
baston, ancje ornât, par puartâ ceris intune celebrazion:
o larìn in avôt ogni an, come vuê, par simpri cui standarts e i cerforâi e lis crôs fin te glesie de Madone di Strade (Dino Virgili, La aghe da pît la cleve)
Var. cerforâr
, çorferâl
Cfr. cjandelîr
-
s.m.
ferâl montât suntun baston
-
s.m.
(fig.)
colp fuart dât cu la man vierte:
al salte impins, al ti cjape Mueçan pal cuel e cun doi cerforâi te muse lu bute te buse (Alan Brusini, Savê compuartâsi)
Sin. papavar
, cinc
, pataf
, patafade
, sberle
, papin
, papine
, sberlot
, garoful di cinc fueis
, slavedincj
, cinghinot
, scufiot