smeti  /-è-/  sme|ti  [CO]

  1. v.tr. no fâ plui une cierte azionun an al à smetût di lâ vie pes Gjermaniis e, invezit, al è lât jù pe Romanie (Pieri Menis, A uciei cu lis archetis); la man i dulive [di tant scrivi] ma no smeteve par no piardi il fîl (Jolanda Mazzon, Fûr di timp)
    Sin. fermâ , molâ , dismeti , cessâ
    Cfr. finî
  2. v.tr. [BF] no doprâ plui
    Sin. molâ , lassâ , bandonâ , dismeti
    Cfr. sierâ , butâ jù , butâ vie , meti vie