smeti /-è-/ sme|ti [CO]
-
v.tr.
no fâ plui une cierte azion:
un an al à smetût di lâ vie pes Gjermaniis e, invezit, al è lât jù pe Romanie (Pieri Menis, A uciei cu lis archetis);
la man i dulive [di tant scrivi] ma no smeteve par no piardi il fîl (Jolanda Mazzon, Fûr di timp)
Sin. fermâ , molâ , dismeti , cessâ
Cfr. finî -
v.tr.
[BF]
no doprâ plui
Sin. molâ , lassâ , bandonâ , dismeti
Cfr. sierâ , butâ jù , butâ vie , meti vie