sburît
sbu|rît
[CO]
-
p.pass., adi.
viôt sburî
-
adi.
che si môf svelt, che al va di corse:
un daûr di chel altri ti corin fûr sburîts come el jeur sfolmenât da tane (Dolfo Zorzut, La furlane);
Tomâs al viodè la puarte in sfese e al fermà il pas sburît pensant che al fos di just jentrâ par un salût (Mario De Apollonia, Il timp par ledrôs)
Sin. inviât
, burît
, svelt
, filât
, incorint
, imburît
Cfr. corse
, buride
-
che al fâs alc, che al è fat o che al sucêt di corse:
tu sês partît [muart] sburît e masse adore (Vico Bressan, Corot par Rico Gaspardis)
Sin. improvîs
, burît
, imburît
Cfr. precipitât
, precipitôs
, presse1
, premure