vonde  /-ó-/-ò-/  von|de  [FO]

  1. av. in misure, cuantitât, intensitât e v.i. che e bastecuant che no vuadagnin vonde a domandin contribûts (Riedo Pup, Balon: crodi, ubidî e paiâ); forsit une vite no je vonde par rivâ a capî lis robis che a nus tocjin (Alan Brusini, Par stradis lungjis)
    Sin. avonde , abastance , bastance
  2. av. intun misure, intune cuantitât, intensitât e v.i. no ben definidevonde pôcs di lôr si inacuarzerin che no si tratave dai nestris interès, ma di chei di altris (Francesc Placerean, Cuintristorie dal Friûl dal 1866 fint in dì di vuê); l'aiar al jere vonde fresc e si capive che il grant cjalt al jere za passât, o che almancul la Madone di Avost e veve puartât vie il piês (Carlo Sgorlon, Prime di sere)
    Sin. avonde , bastance , abastance , pitost , pluitost
    1. in cuantitât, misure, intensitât e v.i. no ben definide, ma plui alte dal normâl, de medie o di un ciert nivel di riferimentcumò lis brentanis di Istât: il flum al veve vonde mungulât turbit e rabiôs (Dino Virgili, La aghe da pît la cleve); nô siet o durmivin intune cjamare, cussì o jerin vonde strenzûts (Mario Beltramini, Jo e Graziella); il lavôr de strade al lave indenant vonde svelt (Carlo Sgorlon, Prime di sere)
      Sin. ben , tant , avonde , ben e no mâl , pitost , pluitost
    2. in corelazions, in cuantitât, misure, intensitât e v.i. cussì grandenol esist un om vonde inicui par che Crist no lu salvi (Francesc Placerean, Crodi e mût di crodi)
      Sin. cussì , talmentri , tant , avonde
  3. av., inter. tant che comant par dî di finî o par dî che alc al baste«Po ben, cumò vonde!», e dîs la Riche. «O soi stufe e strache di lassâmi svilanâ cuant che o stoi su lis mês e no secji nissun» (Meni Ucel, Maldicencis); vonde ilusions e delusions che a zuin a corisi daûr; vonde malinconie, vonde marum! (Franca Mainardis, Aiar di cjase); "Vonde cun chestis monadis! Aromai tu sês grant!" (Checo Tam, Beromünster e Monteceneri); "Va ben, va ben siore, alore dome un dêt, ma propri un." "D’acordo siora Olga, la me disi ela quanto." "Baste baste, alt. Vonde cussì" (Renzo Valente, Quando si giocava a ticca e spanna)
    Sin. alt2 , baste , fer alì , finide , ferme , avonde
    1. (enf.) ancje par volê dî che alc al è passât, finît[dopo vignude fûr di Buchenwald] Vonde fam. Vonde frêt. Vonde scugnî strenzisi in trê su la brande za plene di pedoi e pudiesis (Ivano Urli, Storie di Vera)
Polirematichis e espressions idiomatichis Proverbis:
  • ce che al è just di fâ, bisugne fâlu e vonde, magari murî di fam