brudet  /-èt/  bru|det  [CO, TS]

  1. s.m. gastr. brût di pesse savessis, fantacinis, / ce brudet che l’è l’amôr! / l'à tant pevar, tanti spinis, / che l vi stropa al glutidôr (Ugo Pellis, Cul sivilot di scussa)
    Var. brodet
  2. s.m. [] bote o robe che e fâs mâl o sconfite pesantesù sù! Cumò, che sbarcjin dai vassiei, / disordinâts e stracs, dingji un brudet (Zuan Josef Busiç, La Eneide di Virgjili)
    Sin. sope
    Cfr. batoste , batude , tonade , legnade , sacagnade , sglavinade , bago , batinade , vene2