gradoan
/-àn/
gra|do|an
[CO]
-
s.m.
panze, stomi:
sglonfe il gradoan / cun pan di sorc e une rieste di ai (Pieri Çorut, A un mio copari che al ve in regâl un jeur e sal mangjà dut sôl)
Sin. panze
, stomi
, bultric
Var. graduan
, gardoan
Cfr. tambûr
, budiel
, caratel
, vintri