fugaron
/-òn/
fu|ga|ron
[CO]
-
s.m.
fûc grant:
e sclopà une sflamiade… e po un fugarel, un fugaron: i breons de armadure a ardevin in cjandele (Dino Virgili, La aghe da pît la cleve);
Zine la femine di Toni e impià un fugaron, e metè sù un cjalderin di vin cun brucjis di garoful par scjaldâ il stomi, po in bande, tal boreç, e rustì la polente de sere e e tirà fûr un salamot (Pieri Menis, Il forest)
Var. fogaron
Cfr. fûc
-
s.m.
fûc grant di stecs, lens, paie e v.i. che si fâs tai cjamps par ciertis fiestis, soredut pe Pifanie:
lusiva rossa la luna, cumi un fugaron lontan ta gnot di Sant 'Suan (Ranieri Mario Cossâr, La storia di Smeralda e di Varnieri)
Sin. pignarûl
, paiarûl
, fughere
, panevin
, boreon
, fugarice
, burielon
, pignarili
, tamosse
, fugarele
, fugarel
, fugareli