fugarele  /-è-/  fu|ga|re|le  [CO]

  1. s.f. fûc avonde piçulal mene el pueret dongje da fugarele par che al si scjaldi (Dolfo Zorzut, Ipocrisie, ipocrisie, el Signôr ti cjastie)
    Sin. fugarel , fugareli , fugarice
    Cfr. fûc
  2. s.f. fûc, ancje grant, fat tal viert, soredut pe Epifanie o par altris fiestisal ploveve saldo, in chê dì che o sin lâts a benedî intal doman de Pifanie. Nuie fugarele, si ben che a le vevin prontade biele insom dal cjamp di balon, cu la strie là sù (Laurin Zuan Nardin, Il cop)
    Sin. pignarûl , paiarûl , fughere , panevin , boreon , fugarice , burielon , pignarili , fugaron , tamosse , fugarel , fugareli
Cul patrocini di
Universitât dal Friûl