crustulâ crus|tu|lâ [CO]
-
v.tr.
mastiâ cun fuarce, mangjâ alc di dûr o ancje mangjâ alc in gjenerâl:
intant Midès, chel puar diaulat, l'à seguitât a crustulâ vues di muart (Giovanni Gortani, La paùre - Une gnot intun segrât);
e alore metìnsi in çavatis a cjalâ la television taliane, crustulant patatinis cric croc (Enos Costantin, Un virus tes lidrîs)
Sin. roseâ , crustâ , crugnâ , crustinâ , crustignâ , mangjâ iper.