stierni /-è-/ stier|ni [CO]
-
v.tr.
butâ alc ator, in particolâr in riferiment aes fueis o ai fros che si butin par tiere te stale:
si à capît che [la plante] no valeve nuie nancje da stierni ne da stranzâ cjadreis (Giovanni Gortani, Un gustâ diplomatic);
preparâ il fen pes bestiis, la aghe tal laip, il stranc par scjerni (Pieri Menis, Chei di Muraie)
Var. stiernî
Cfr. sparniçâ , sparpagnâ , stranfâ , semenâ , sgjarnâ