cruc2  cruc  [CO]

  1. s.m. bote, colp fuart
    Sin. clup , cluc2 , crup1 , cuche3
    1. segn o sglonfidugn lassât di une bote
      Sin. bolze , curumbere , curumbule , macadure , macolade , macjadure , macoladure , macule , clup , cluc2 , crup1 , cuche3
  2. s.m. protezion pal cjâf dai fruts che a tachin a cjaminâcuant che a movevin i prins pas, la mari si premurave di preparâ il cruc, o rodul (Amelia Artico, Zûcs da mularie di un viaç)
    Sin. parecrups , rodul , colaç , parecrucs