bedec /-èc/ be|dec [CO]
-
s.m.
ramaçut sec, toc sutîl di len sec:
lis dôs feminis a tiravin sù un biel fas di bedecs di agaza e di cjastinâr e impiavin un fûc (Popolâr - Istitût di Ricercje Achil Telin, Una femina lungja lungja - Friûl gurizan, Bisiacaria, Goriška)
Sin. stec , bachet , bruscandul , brusc3 , bruscje
Cfr. bedecje