cercant /-ànt/ cer|cant [BF]
-
s.m.
cui che al domande la caritât, che al vîf pal plui di limuesine:
e sei dite tra nô, la meretavin [la batarele], / parcè che someiavin doi cercants, / o doi di chei che puartin cuintribants (Pieri Çorut, Un viaç fortunât)
Sin. cercandul , cercantin , peteon , pitoc
Cfr. barbon , bintar -
s.m., adi.
frari che al va ator a domandâ la caritât
Sin. cercandul , cercantin