tirament /-ènt/ ti|ra|ment [CO]
-
s.m.
il tirâ, il tirâsi, il jessi tirât e il lôr risultât:
mil voltis malandrete / sei la arie di garbin, dîs siore Bete, / che sul moment / mi promôf intei gnerfs un tirament (Pieri Çorut, Il Strolic furlan par l'an 1827)
Cfr. tension , tîr , tirade , tiradure , trazion -
s.m.
ecitazion, frenesie, bisugne sessuâl, ancje patologjiche e dificile di controlâ
Sin. tiradorie