calandre
/-là-/
ca|lan|dre
[CO, TS]
-
s.f.
ornit.com.
uciel de famee dai Alaudidis, di colôr grîs brun, caraterizât di bec grues e di une magle nere tra cuel e pet, lat. sient. Melanocorypha calandra:
calandris, petiròs, scriçs e franzei, / la moratule, il cuc e l'ortolan, / dutis lis vôs plui bielis dai uciei / lis sôs laudis, su la albe e cjantaran (Ercole Carletti, Par la sô fieste)
Sin. calandron
, calandrat
, calandrot
-
ancje in riferiment a altris speciis di Alaudidis o di Motacilidis, tant che Lullula arborea, Anthus campestris, Anthus richardi, Anthus pratensis, Eremophila alpestris, Calandrella brachydactyla
Cfr. calandrat
, calandron
, calandrin
, calandrot
, calandrine
, pastorele
, lodule di campagne
, cjarline
, fiste
, vuite