ben fate    [CO]

  1. loc.inter. espression di preseament, di complasiment par alc che al è stât fat“Juste! Ben fate!” al veve dite Adone Del Cont. Ma Gubian lu veve sfulminât cuntun: “Zito là!” (Gianni Gregoricchio, Îr e doman)
    Sin. ben petade , ben sgnacade
Components:
  • ben av., inter., s.m., coniun.
  • v.tr., s.m., v.intr.