avarizie  /-rì-/  a|va|ri|zi|e  [CO]

  1. s.f. brame di vê ricjecis e resistence a spindi bêçs o a dâju a altrisla sô no jere avarizie, si ben une necessitât dai timps e soredut, par lui, une robe naturâl, abituât come che al jere a mangjâ a cjase polente e lidric, e fûr doi centesims di pan e cinc di vin, par podê tirâ indenant la barache de famee (Pieri Menis, Gno nono)
    Sin. avaritât , tegnosetât , tegnarie
    Cfr. aviditât