sfonderâ
sfon|de|râ
[CO]
-
v.tr.
disfâ il fonts di un contignidôr, di un ambient, di un ingjâf e v.i.:
del granâr / un tâl racolt sol sfonderâ il solâr (Zuan Josef Busiç, La Gjeorgjica di Virgjili)
Var. sfondrâ
-
v.tr.
butâ jù une puarte, un puarton, un barcon e v.i.:
si prove a sburtâ, si prove a sfonderâ [il puarton] cu lis manariis ma al è masse grues (Carlo Tolazzi, La salamandrie tal fûc)
Sin. butâ jù
, parâ jù
Proverbis:
- il masse interès al sfondere la borse
- il trop vuadagn al sfondere la borse