meti a gnûf    [CO]

  1. loc.v. fâ tornâ come gnûffra il 1270 e il 1334 cheste glesie no à funzionât. E jere plene di baraçs, plene di jerbis: al jere stât il taramot. Ma graciant Idiu, al è rivât un om di coragjo, che si clamave Bertrant, de basse France, che le à tornade a meti a gnûf (Francesc Placerean, Di ducj i dons dal Spiritussant, cumò al covente il don dal coragjo)
Components: