intratigniment  /-ènt/  in|tra|ti|gni|ment  [CO]

  1. s.m. il passâ o il fâ passâ il timp in maniere legre o interessante o in mût di straviâno mi consideri un artist ni o pensi di produsi «art». Al massim o fâs un tic di intratigniment (Elena Zanussi, Gjelogjichementri irefrenabil); ducj i prodots de ativitât di comunicazion e di intratigniment che la radio, ma ancje la television, a ufrissin (Walter Tomada, Rai, Regjon e lenghe furlane: la limuesine no baste a cuvierzi lis vergognis)
    Cfr. straviament , divertiment , distrazion