innomenât  in|no|me|nât  [CO]

  1. p.pass., adi. viôt innomenâ
  2. adi. che al à innomine, soredut positive, che al è ben cognossûti Furlans, che par dut il mont a son innomenâts come lavoradôrs resistents e ustinâts ancje plui dai Todescs (Josef Marchet, Sflacjons e insolents); la mê famee e jere innomenade e antighe (Carlo Sgorlon, Il dolfin)
    Sin. famôs , cognossût , ilustri