idoni  /-ò-/  i|do|ni  [BF]

  1. adi. di cdn., che al à lis carateristichis che a coventin, che a bastin par fâ une cierte funzion, par fâ un ciert servizi, par tignî une cierte mansionla Liste e je inzornade ogni trê mês cui nominatîfs dai insegnants candidâts ritignûts idonis (ARLeF, Liste regjonâl dai insegnants di furlan)
    Sin. adat , adatât , abil
    1. di alc, che al va ben par otignî un ciert risultâtcirî lis soluzions pussibilis e idoniis par fâ “cuadrâ i conts” (Francesco Barbaro, Il storic laminadôr di Sant Zorç di Noiâr picjât a di un fîl)
      Sin. just , adat , adatât , zovevul