epigrafe  /-ì-/  e|pi|gra|fe  [CO]

  1. s.f. test, in gjenar avonde curt, ancje poetic, scrit su tombis, monuments, edificis e v.i., par memoreâ cdn. o alcdovevin completâ chel monument di Vitorio che al à un clap di base sence nuie, nût afat, e nancje no i àn mitût lis epigrafis (Vincenzo Luccardi, Florean dal Palaç, I, 46); mi soi fermât un moment denant de tombe di Mazzini là che e je cheste epigrafe: “L'esule smorto [...]” (Vico Bressan, Cîl e aghe)
    Cfr. scrite , iscrizion
  2. s.f. [CO, TS] archeol. scrite antighe fate tun materiâl dûr che si è conservade e che e pues jessi studiadecualchidun di chescj toponims a son ricuardâts tes fonts antighis (Livi, Plini, Tolomeu, Strabon, i agjiografs, i Itineraria, lis epigrafis e v.i.) (Fabian Ros, Vidunum - Udin)
Cul patrocini di
Universitât dal Friûl