disgradâ  dis|gra|dâ  [BF]

  1. v.tr. tratâ in maniere di gjavâ valôr, onôr, rispiet e v.i.
    Sin. dispreseâ , umiliâ , sbassâ
  2. v.tr. jessi tant superiôr in alc di fâ vergognâ chei altrisal de une santissime piturade a la vitrine, da disgradâ cualuncue pitôr (Pepe, Lis storielis di Mestri Checo)
Cul patrocini di
Universitât dal Friûl