brundulâr
brun|du|lâr
[BF, TS]
-
s.m.
bot.com.
arbul che al fâs i brundui, lat. sient. Prunus domestica, soredut de var. damascena:
Franzili al stave seant a bocons un vieri brundulâr che lui e so pari a vevin slidrisât fûr de braide (Renzo Balzan, Il lasimponâr)
Sin. brombâr
, ciespâr
, brombarie
Var. brombolâr
, brugnulâr