brugnulâr bru|gnu|lâr [BF, TS]
-
s.m.
bot.com.
arbul che al fâs i brugnui, lat. sient. Prunus domestica, soredut de var. damascena:
brugnulârs ducj in sfluridure (Dolfo Zorzut, Cormons un blec di paradîs);
montâ sul brugnulâr a dispedâ (Meni Ucel, Il Strolic furlan pal 1987)
Sin. brombâr , ciespâr , brombarie
Var. brombolâr , brundulâr