tetarole
/-ò-/
te|ta|ro|le
[CO]
-
s.f.
butilie che e finìs cuntun pipul tenar, par dâ di lat ai fruts piçui:
par tant che la Ane e ves provât e tornât a provâ, no vevin volût cjapâi il pet, ni la tetarole che ur veve preparât par nudrîju, ni supignots, ni nuie (Maria Forte, La aghe dal Ariul)
-
s.f.
[BF]
prominence dal luvri, di là che al ven fûr il lat:
la magne e jere un madrac neri che al vignive te stale a supê el lat de tetarole de vacje (Popolâr - Angelino Di Val - Istitût di Ricercje Achil Telin, Lis magnis tes stalis - Friûl des culinis III)
Sin. cjavidiel
, pipul
, tetul
, cjavedin