sempri  /sé-/  sem|pri  [FO]

  1. av. (var.) viôt simpri la tiara, mâl coltada, mâl lavorada, a rindè sempri mancul (Federigo Comelli, Il me paîs); man man che al mangjava e che al beveva, al cjapava sempri pi fuarsa (Ovidio Colussi, Il pilustrât)