riabilitâ ri|a|bi|li|tâ [CO]
- v.tr. tornâ a meti in buinis cundizions, tornâ a dâ salût, funzionalitât, abilitât
-
v.tr.
fâ vê di gnûf il rispiet sociâl:
mi stoi domandant ce sens che al po vê [pai alpins fusilâts] jessi riabilitâts di un sisteme militâr che si è scualificât in chê volte e si è scualificât in cheste eternitât di agns (Antoni Beline, Par un 4 di Novembar di obiezion morâl, cence celebrazions e retoriche)
Sin. riscatâ , realdî