guerîr  gue|rîr  [AF]

  1. adi., s.m. (var.) viôt vuerîr 5 [di Avrîl dal] 1610. Al mûr a Udin Zuan di Strassolt, famôs guerîr (Redazion SFF, Il Strolic furlan pal 1930); e al comparìs in bote sant Michêl, / vistût, come il so solit, di guerîr, / cu la belance e cu la spade in man (Zaneto Del Puppo, 'Sefut in Paradîs)