gnarf  gnarf  [AF]

  1. s.m. [AF] (var.) viôt gnerf il vin al cjape lis lidrîs dai gnarfs, tal cerviel, e alore si piart la tramontane (Josef Marchet, Lis predicjis dal muini); intei ultins agns une malatie di gnarfs le veve ridote impotente (Catarine Percude, La brût); a jerin mans di un om che al jere stât fuart, ma i gnarfs a dovevin jessi aromai come astics infraidîts (Zuan Morsan, Il rôl)