dut cuant    [FO]

  1. loc.adi.indef. dut intîr, rimarcant la completece o la mancjance di ecezionsl'ortolan che al proviôt dut cuant l'an la nestre zintildone di verdure e di pomis (Giovanni Gortani, Gjats spiritâts); al jere alore cul cjâf par aiar el Friûl dut cuant (Pieri Corvat, El cuarantevot)
    Sin. dut
    Var. ducuant
  2. loc.pron.indef. tal sing., ogni robebenefatôrs! Faitsi indevant: / vês cûr, sês siôrs, / o vês dut cuant… / faitsi indevant! (Pieri Çorut, Il Strolic furlan par l'an 1844); "Diau, fasimi ancje chist plasê e dopo vonde!" E el diau al fâs dut cuant tun colp di man (Dolfo Zorzut, El priôr dal convent di sant Valantin e el diau)
    Sin. dut
  3. loc.pron.indef. tal pl., ogni personesâr Tite al è rigorôs, ma nus vûl ben a ducj cuancj (Catarine Percude, La plui biele); corevin dut il dì par chei stradons / fameis, gastalts, parons, /piçui e grancj insieme, / ducj cuancj indafarâts pa la vendeme (Enrico Fruch, Il plevan di Iplis)
    Sin. dut
Components:
  • cuant2 adi.indef., adi.int., pron.int., pron.indef., coniun.
  • dut adi.indef., pron.indef., s.m.
Proverbis:
  • no meti e gjavâ, dut cuant in curt al va
  • se al plûf Vinars Sant, al plûf l'an dut cuant
  • se al plûf Vinars Sant, arsure l'an dut cuant