disvenâ dis|ve|nâ [CO]
-
v.tr.
taiâ lis venis, gjavâ, fâ pierdi dut il sanc o une vore di sanc
Sin. dissanganâ , svenâ -
v.tr.
(fig.)
gjavâ, fâ pierdi une vore di fuarce, di risorsis, di personis e v.i.:
paîs crissût par cualchi centenâr di agns su la fadie e il sparagn dai cramârs e po disvenât da emigrazion (Gian Paolo Gri, Ferigo e il Povolâr)
Sin. dissanganâ , svenâ