denants  /-ànts/  de|nants  [FO]

  1. av., prep., adi.inv., s.m. (var.) viôt denant no stait a temê, Marie, parcè che vês cjatade grazie denants a Dio (Camillo Gorgo, cit. in Rienzo Pellegrini, Preghiere friulane di Camillo Gorgo)