bastant  /-ànt/  bas|tant  [BF]

  1. adi. che al baste, che al è in cuantitât, intensitât, misure e v.i. che a son suficientisla Sardegne e la Sicilie e vuelin un autoguviar che ur garantissi la conservazion de lôr muse e une bastant libertât di moviments e di svilup (Josef Marchet, Europe regjonaliste)
    Sin. suficient
    Cfr. avonde