bastant 
          /-ànt/ 
      bas|tant 
      [BF]
      
        
        - 
adi.
che al baste, che al è in cuantitât, intensitât, misure e v.i. che a son suficientis: 
la Sardegne e la Sicilie e vuelin un autoguviar che ur garantissi la conservazion de lôr muse e une bastant libertât di moviments e di svilup (Josef Marchet, Europe regjonaliste)
Sin. suficient
Cfr. avonde