bassarûl  ba|ssa|rûl  [CO]

  1. adi., s.m. che, cui che al è de Basse furlanedoncje cjârs udinês, / cividalins, cjargnei, sclâfs, bassarûi, / za che simpri con me sês stâts cortês, / judaitmi ancje chest an (Pieri Çorut, Il Strolic furlan par l'an 1841); a Gjiviane l’ere predi un an, / mandât sù par cjastic, un bassarûl / alt, gropolôs, inferât tant che un mûl. / La int diseve: «Ce bon capelan!» (Enrico Fruch, A Gjiviane)
    Sin. bassarot
  2. adi., s.m. (ancje spres.) che, cui che al è de Italie meridionâlsi presentà siôr Nicola, un bassarûl de Pulie che al faseve il daziâr (Roberto Ongaro, Cretevierte); no si viodeve la ore che rivàs chê gnot [dal conciert] ancje par viodi il mestri bassarûl La Mafie, che al veve tante nomee e che culì al sarès vignût pe prime e pe ultime volte (Alan Brusini, Al Macalè)
    Sin. bassarot
    Cfr. teron , meridionâl , maraman