avilent  /-è-/  a|vi|lent  [CO]

  1. adi. che al avilìs, che al mortifiche, che al fâs displasê[te interogazion] nus varès fats passâ instès. Bastave dome che si fossin presentâts. Une svendite avilent (Antoni Beline, La fabriche dai predis); «E la Universitât? / E veve di sei pronte l'an passât, / […] / […] / […] / […] / E invezi nancje plui, no si i cjacare! / Ise avilent la cjosse, injuste e mare?» (Meni Ucel, Cjacaris)
    Sin. disconfuartant , mortificant , sconfuartant , depriment , penôs , dolorôs
    Var. vilient