sentât
sen|tât
[FO]
-
p.pass., adi.
viôt sentâ
, viôt sentâsi
Var. sintât
-
adi.
che al sta cul cûl poiât tun plan, tant che chel di une cjadree, di une bancje o ancje par tiere:
e jere une biele zornade clipe di podê stâ sentadis difûr tal soreli (Jolanda Mazzon, Di là de rêt);
la none, sentade in cjadreon cui nevoduts intor (Roberto Ongaro, Il muc);
sentade tun banc cu lis mans sot la barbe, e stave a cjalâ chê Madalene (Zuan Lurinçon, La Madalene);
e stave par oris sentade sul jet, cjalant il mûr cence bati voli (Pieri Menis, Pascute)
Sin. insentât
, in senton
-
adi.
[BF]
di un ogjet o di un complès di ogjets, che al è intune cierte posizion, intun ciert lûc
Proverbis:
- cui che al nas disfortunât i tampieste sul cûl ancje sentât
- lune in pîts marinâr sentât, lune sentade marinâr in pîts
- sentâts si sta ben dome a mangjâ