sbarament2 /-ènt/ sba|ra|ment [CO]
- s.m. struture che e impedìs di passâ: costruî rostis e sbaraments sul flum (Redazion Patrie dal Friûl, E favelin i fats); sgjavâ busis, fâ sbaraments cuintri i cjars armâts (Pieri Piçul, Storie dal popul furlan)
- s.m. element, ancje imateriâl, che al fâs di limit: in Slovenie, dulà che al è in vore un sisteme proporzionâl cun nivel di sbarament al 4%, lis ultimis elezions parlamentârs dai 3 di Jugn a àn evidenziade une grande framentazion dal vôt (Tjaša Gruden, Viers l'incaric a Janša pal gnûf Guvier)