patacje  /-tà-/  pa|ta|cje  [AF]

  1. s.f. (var.) viôt patate in gracis di lui [Antoni Zanon] des gjenerazions interiis a scjamparin la fan, mangjant patacjis e tirant sù cavalîrs (Laurin Zuan Nardin, Leda Dorigo-Viani, L'anima di un mondo e di un vino, Reana del Rojale 2002)