menevîts me|ne|vîts [CO, TS]
-
s.m.
artes., marang., tecn.
imprest par invidâ o disvidâ vîts:
"Mi prestaiso, par plasê, un menevîts?" (Maria Forte, Il Strolic furlan pal 1953);
nuia che un menavîts e un martiel a no rivin a comedâ (Stiefin Morat, Donald dal Tiliment)
Sin. cjacevîts