mandatari 
          /-tà-/ 
      man|da|ta|ri 
      [BF, TS]
      
        
        - 
s.m.
dir.
cui che, par vie di un contrat di mandât, si impegne a fâ ats juridics tal interès di un mandant
Cfr. mandant
 
        
        - 
s.m.
dir.intern.
stât che al à vût di une istituzion internazionâl o superiôr la aministrazion di un teritori in forme di mandât
 
        
        - 
s.m.
polit.
cui che al è elet o nomenât par un mandât politic, aministratîf, di guvier e v.i.: 
la ultime legjislature slovene [...], e e je stade caraterizade di doi guviers diferents - chel di centridiestre di Janez Janša e chel di centriçampe de Bratušek - e trê mandataris (Tjaša Gruden, La Italie e "à fat scuele" in Slovenie...)