invuluçâ  in|vu|lu|çâ  [AF]

  1. v.tr. (var.) viôt involuçâ la Madone i tire fûr, al Bambin, i sbrendui ducj bagnâts di aghe e lu invuluce biel biel tai peçots che à pudût tignî tal sut (Dolfo Zorzut, Lis primis rosis de Viarte)