infinitât  in|fi|ni|tât  [CO]

  1. s.f. cualitât di ce che nol à fin, che nol à limits tal timp, tal spazi, te cuantitât[...] a partî de imensitât e de infinitât di chel Diu (Antoni Beline, Une piçule, grande vôs)
    1. ce che nol à fin, che nol à limits o che al somee no vêjula Provence e viveve intun vint di Paradîs, fra dôs infinitâts celestis: il cîl e il mâr (Domeni Zannier, La crete che no vai)
  2. s.f. (fig.) cuantitât une vore grandee jere une infinitât di fruts e a vignivin fûr in sdrume di ca e di là de strade di ogni puarton (AAVV, Sul florî)