indegnazion /-òn/ in|de|gna|zi|on [BF]
-
s.f.
ande di superioritât, ancje di dispresi:
"Un cafè neri" al comandà sâr Isepi al camarîr che i jere vignût dongje cuntun fâ di grande indegnazion (Novella Cantarutti, Sâr Isepi al jere siôr!...)
Cfr. degnazion , indignazion