impaiâ  im|pa|iâ  [CO]

  1. v.tr. meti paie, fate sù come in curdele, o altri materiâl de stesse sorte, in sentis o altri, par fâ il fonts, par protezi, par imbalâ e v.i.si vuadagnava di vivi impaiant cjadreis (Elvio Loretti, Jacu Panis); cuant chi par via dal timp al era costret a restâ a cjasa al impaieva cjadreis cul patùs, al feva scovis, al sesteva nassis e cos (Nelso Tracanelli, Tituta e Catinuta)
    Sin. strangâ
  2. v.tr. jemplâ di paie o altri materiâl une bestie imbalsamade, in mût che e vedi il volum e la forme che veve di vive“Tassidermia” (art o mistîr di impaiâ lis bestiis) (Giancarlo Povoledo, Oselâ a Manià, Gris e Tramons)
Cul patrocini di
Universitât dal Friûl